Inledning
Israels folks och lands centrala roll i den bibliska uppenbarelsen reflekteras knappast i den kristna teologin. Att olika typer av ersättningsteologi eller supersessionism (se nedan) är den grundläggande anledningen till detta är ingen nyhet. Teologier som inte bara har negligerat Israel, utan också till stor del behandlat det fysiska Israel som något negativt har genom seklerna lett till omätligt lidande för det judiska folket. Detta har kyrkor, samfund och institutioner börjat göra upp med i allt högre grad efter Förintelsen. Mer återstår dock att göra, inte minst vad det gäller att reparera vad sekler av teologiska reflektioner utan denna viktiga pusselbit har missat. Samtidigt har den rättmätiga reaktionen mot ersättningsteologins djupa rötter lett till märkliga överdrifter åt andra hållet, genom rörelser som förkastar i stort sett hela det kyrkliga arvet och mer eller mindre utplånar skillnaden mellan jude och ickejude. Jag tror att både en teologi som förbjuder juden att uttrycka sin judiskhet och en teologi som påbjuder ickejuden att uttrycka typiska judiska identitetsmarkörer är förrädiska och förkastliga.
Tre bristfälliga perspektiv
Det finns många olika sätt att se på detta med judar och hedningar efter Kristus. Låt mig för enkelhetens skull försöka exemplifiera tre huvudlinjer som jag anser uppvisar allvarliga brister i förhållande till bibelns vittnesbörd.
1) Ersättningsteologi/supersessionism: Förbunden med det judiska folket har ersatts av det nya förbundet i Kristus där det inte spelar någon roll om någon är jude eller icke-jude. Församlingen är det nya andliga Israel och det judiska folket har inte längre någon positiv roll att spela (och inte heller landet Israel).
2) Tvåförbundsteologi: Det nya förbundet är med icke-judar, men ersätter inte Guds tidigare förbund med det judiska folket. Gud handlar med judar och icke-judar på olika sätt – genom två olika förbund.
3) Judaiserande Jesusrörelser: Det nya förbundet är ingenting som ersätter de äldre förbunden, utan något som välkomnar hedningarna in i Israels förbund med Herren under villkor som tenderar att utplåna skillnaderna mellan judar och ickejudar (t.ex. ebionismen i fornkyrkan och delar av ”Hebrew roots”-rörelsen idag).
Lite förenklat anser jag att den första huvudlinjen och den tredje faller i motsatta diken. Tvåförbundsteologin anser jag ha mycket litet bibliskt stöd och jag ser den som en annan typ av reaktion mot sekler av ersättningsteologi som försöker möjliggöra dialog mellan kristendom och judendom på neutral grund. Syftet är därmed lovvärt, men resultatet blir… ja, väldigt mänskligt.
1. Ersättningsteologi
Ersättningsteologin blir problematisk eftersom det judiska folket från Abraham till Jesus Kristus bara har en roll att spela fram till Jesus Kristus och det nya förbundets instiftande. För en modern kristenhet, bestående av en massiv majoritet av icke-judar, är det lätt att missa den allvarliga bristen i ett sådant synsätt. Man bekänner en tro på Israels Gud som har utvalt Israels folk till sitt egendomsfolk till evig tid, samtidigt som man inte längre tillräknar detta folk någon betydande roll annat än som förberedelse för Kristi första ankomst. Teologen R. Kendall Soulen påpekar det motsägelsefulla i att förtrösta på en Gud som mer eller mindre är likgiltig till sitt utvalda folks själva existens:
Supersessionism introduces a profound note of incoherence into the heart of Christian reflection about God. While it may be possible to imagine a god who is indifferent to the existence of the Jewish people, it is impossible so to imagine the God of the Hebrew Scriptures, the God of Israel. If Christians nevertheless claim to worship the God of Israel while teaching God’s indifference toward the people Israel, they are engaging in a massive theological contradiction. Moreover, they throw the credibility of the Christian confesssion itself into doubt. If the God of Israel is ultimately indifferent even to the existence of the Jewish people, how seriously can one take God’s engagement with the rest of creation? If the God of Israel is indifferent to the bodies of the Jewish people, how seriously can one take the resurrection of Jesus of Nazareth from the dead? If the God of Israel ordains a salvation in the midst of history that renders the existence of the Jewish people irrelevant, what can be the power of this salvation to mend the wounds of human history as a whole? (The God of Israel and Christian Theology, s.4)
I den tidiga kyrkan som från början endast innehöll judiska troende blev så småningom frågan: Vilken ställning har icke-judar som bekänner sig till tro på Israels Messias? Och hur ska de förhålla sig till den traditionella judiska livsstilen av iakttagande av Mose lag? Det beslöts att hednatroende skulle välkomnas in i den kristna gemenskapen med full delaktighet, men att de inte skulle underkastas de bud och traditioner som var det judiska folkets kännetecken (Apg 15:1-35; Gal 2:11-14). Det är dock tydligt att judiska troende i hög grad, om än i nytt ljus, fortsatte att praktisera de olika beståndsdelarna av den mosaiska tron utan att häri se någon konflikt med bekännelsen till Jesus (Apg 2:46; 16:1-3; 21:17-26). Även om vissa olikheter i tolkning i relationen mellan judiska och icke-judiska kristna förekom är den bibliska bilden den av ”lika men ändå olika.” I förhållande till Kristus spelar det ingen roll om någon är jude eller grek (Apg 10:28, 34-35; Rom 2:25-29; 10:12-13; Gal 3:26-29; Ef 2:11-3:6). Samtidigt har det judiska folket på grund av sin unika kallelse som Guds egendomsfolk ett företräde. De är det äkta olivträdet, de är de äldre bröderna (Rom 9:3-5; 11:16-18). I Guds planer fortsätter det judiska folket att ha en unik roll i den kristna kyrkan vars identitet är ”juden först, så också greken” (Rom 1:16; 11:16, 29).
Att detta förhållande så småningom skiftade har historiska och teologiska orsaker som jag inte tar tid med här. Klart är att ersättningsteologiskt tänkande i ökande grad gjorde sig gällande i den snart hednadominerade församlingen och att det judiska folkets särställning och till och med möjlighet att bejaka sin judiskhet med tiden avtog. I förlängningen har detta tänkande lett till stora grymheter mot det judiska folket och även förändrat kyrkan till något som judar inte kunnat känna igen sig i.
Ersättningsteologin gör kort sagt våld på de hebreiska skrifternas löften till det judiska folket, samt på de nytestamentliga skrifternas vittnesbörd om förhållandet mellan judar och ickejudar i den tidiga kyrkan.
2. Tvåförbundsteologin
Tvåförbundsteologin bejakar visserligen olikheten mellan judar och icke-judar, men tar också bort exklusiviteten i Jesus Kristus som frälsningsväg, eftersom judar, enligt tvåförbundsteologin, blir rättfärdiggjorda genom laglydnad. Jesus är därmed frälsningsväg endast för laglösa icke-judar, vilket leder till den märkliga slutsatsen att Jesus blir hedningarnas Messias, men inte judarnas!
Det är möjligt att det finns andra varianter av tvåförbundsteologin också med någon skillnad. Jag är inte lika insatt i den här linjen som de två andra. Enligt min mening är det dock svårt att stödja denna form av teologi på bibeln. Jesus påstår själv att hans primära tjänst är till Israels hus och det är i denna kontext som hans undervisning, tjänst och försoningsverk utspelar sig. Det var också till Israels folk som lärjungarna först vände sig med evangeliet om Jesus Kristus. I förlängningen förnekar tvåförbundsteologin också många grundläggande kristna trossatser.
3. Judaiserande Jesusrörelser
Judaiserande rörelser, både i den tidiga kyrkan och i vår tid, kräver ett mer långtgående underordnande av Mose lag också av hednatroende. Det kan variera från krav på omskärelse (omvändelse till Kristus är samtidigt konvertering till ”judendomen”) till olika hårt ställda krav vad gäller t.ex. måltidsregler, sabbatsbudet och högtider. Jag har tidigare argumenterat emot ett par moderna uttryck för detta i en artikel i tidsskriften Keryx (4/2007) och i inlägg på min blogg busy being born. Jag väljer därför att inte fokusera på denna linje i det här inlägget.
Vid det här laget borde det stå klart att jag anser att det judiska folket fortfarande har en unik roll att spela och att de trots sin ringa numerära andel av den moderna kristna församlingen verkligen utgör en ofrånkomlig del av dess sanna identitet. Om så är fallet måste också varje reflektion av församlingens natur ta detta i beaktande. Söndringen mellan den judiska delen av församlingen och den ickejudiska delen i den tidiga kyrkans historia är ett sår som ännu återstår att läkas. En universell kristen kyrka som ska leva upp till sin sanna identitet är en församling där det judiska folkets unikhet bejakas tillsammans med dess uttryck, i harmoni med icke-judiska troendes identitet som just icke-judar. Judar måste alltså få vara judar i enlighet med sitt unika utväljande av Gud och icke-judar måste få vara icke-judar som finner sin välsignelse i upptagandet i det sanna olivträdet genom juden och gudamänniskan Jesus Kristus.
I nästa inlägg kommer jag att ta upp något om hur det bibliska perspektivet att se på judar och ickejudar i Guds planer relaterar till efterbiblisk judendom och till den moderna staten Israel. Rekommenderad litteratur: R. Kendall Soulen, The God of Israel and Christian Theology, Fortress Press, 1996.
Henrik,
En oerhört viktig fråga i det här sammanhanget är att noggrant tänka igenom församlingens rätta identitet. Jag är visserligen inte speciellt beläst, men jag vet ingen som behandlat detta ämne mer utförligt än Daniel Gruber i boken Copernicus and the Jews. Jag rekommenderar varmt att du läser den boken eftersom du skriver i dessa frågor.
Du skriver:
“En universell kristen kyrka som ska leva upp till sin sanna identitet är en församling där det judiska folkets unikhet bejakas tillsammans med dess uttryck…”
Några frågor:
1. Har församlingen identitet ändrats efter Apg?
2. Är församlingen fortfarande judarnas “eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra”? (Rom 11:24 1917)
3. Är det judarna som blivit inympade i ett kristet olivträd eller är det hedningar som blivit inympade i deras eget olivträd?
4. Anser du att de judiska identitetsmarkörer som Kornelius som gudfruktig hedning levde efter, som t ex sabbaten, ren mat, de judiska bönetimmarna, hör till sådant som utplånar skillnaden mellan jude och hedning i församlingen, när de uppenbarligen inte gjorde det i Apg?
Hej Lars!
Korta svar på dina frågor:
1. Ja, eftersom man under tiden efter de första århundradena fram till 1960-talet knappt kan tala om någon judisk del av församlingen som både uttrycker Jesustron och sin judiskhet. Förutsättningarna för detta har dock ändrats i och med uppkomsten av den messianska judendomen (ej att förväxlas med icke-judiska rörelser som MFS!).
2. Ja.
3. Nej.
4. Frågan är fel ställd. För det första vet vi inte säkert om Kornelius efterlevde sabbaten och måltidreglerna, även om det kanske är troligt. Vad Apg säger är att han var from och gudfruktig och bad och gav allmosor. “Gudfruktig” bör inte tas som en teknisk term som ger en definitiv förklaring till Kornelius förhållande till sabbaten och måltidsreglerna eftersom olika nivåer av överlåtelse till den judiska tron från ickejudiskt håll förekom.
För det andra, och kanske viktigare, är att Kornelius inte är ett fullgott exempel på hur apostlakyrkan löste frågan om judars och hednafolks ställning i Kristus. Frågan hade vid detta tillfälle ännu inte nått den mognad som det senare skulle göras i och med exempelvis Apostlamötet (Apg 15), men också senare. Kornelius sympatiserade (innan Petrus besök) med judendomen före Kristus. Vad församlingen hade att ta ställning till var: Vilken skillnad gör Kristus för upptagandet av ickejudar i gudsfolket? I och med hednamissionens utveckling kom det inte bara att handla om de som tidigare varit proselyter till judendomen, sympatisörer (gudfruktiga) eller närbesläktade (samarier), utan om alla hednafolk.
Hur som helst, frågan om var gränsen går mellan judisk och ickejudisk identitet i församlingen kan kanske bli föremål för ett framtida inlägg. Mer diskussion om detta finns på http://busy-being-born.blogspot.com/2007/10/betydelsen-av-judaisera.html med tillhörande kommentarer.
Tack för boktipset! Har du läst R. Kendall Soulens “The God of Israel and Christian Theology” eller Peter Hockens “Skammen och härligheten”? Vi kanske ska göra en deal? Jag läser Gruber i sommar om du läser någon av ovanstående som du inte redan läst? ;)
Vill bara tillägga att jag nu lagt upp den artikel som jag skrev om Messianska Föreningen Shalom och The Watchman International i höstas för den som vill läsa mer om det jag benämner som judaiserande Jesusrörelser. Klicka på länken i inlägget så laddas artikeln upp som pdf-fil.
Henrik,
Tack för dina svar!
Jag har läst skammen och härligheten. Den andra skulle jag gärna vilja läsa om jag får tag på den. Is this a deal?
Du kan skaffa Grubers bok från web shopen på vår hemsida http://www.thewatchman.org
Angående punkt 4. Det är uppenbart att Kornelius precis som alla andra gudfruktiga vid denna tid åtminstone höll på sabbaten och gick i synagogan då, se t ex Apg 17:1-4 m fl ställen i Apg. Han bad tydligen enligt texten i Apg 10 också på den judiska bönetimmen vid den nionde timmen. När det gäller ren mat så har du tydligen en annan uppfattning här än kommentaren till Folkbibeln. Hur som helst så räknades ju ingen av dessa saker på den tiden som att gudfruktiga hedningar judaiserade. Jag ser inte varför det skulle göra det idag.
Angående punkt 1 så tycker jag inte att det är så klart som du säger. Ett päronträd förblir väl ett päronträd oavsett hur många präongrenar som bryts bort och hur många äpplegrenar som inympas. Det är väl ursprunget/roten som avgör identiteten annars är det väl ditt svar under punkt 2 ologiskt?
Ditt svar under punkt 3 förstår jag inte.
Var välsignad!
Oj. Jag såg nu att detta förpliktigar mig att läsa Soulen i sommar. Hur får jag tag på den? Amazon?
Hej igen Lars!
Kul att du är med på dealen. Amazon har Soulens bok. Om du befinner dig i Sverige någonting så har också adlibris och bokus den.
Jag var nog inte tillräckligt tydlig på fråga ett, men det beror på att jag missförstod vad du var ute efter. Jag menar att församlingen först och främst är judisk till sin identitet (eller ett päronträd om man så vill) och att detta förblir så oavsett hur det faktiska läget ser ut. Mitt svar gällde mer denna senare aspekt där man tyvärr måste säga att det judiska inte har varit synligt under den större delen av församlingens historia. Glädjande nog tror jag att detta är på väg att ändra sig genom de messianska judarnas uppkomst, som jag ser som profetisk.
Förlåt mig för mitt märkliga svar på fråga tre. Jag svarade på första delen av frågan. Jag blev nog lite förvånad över frågorna eftersom jag trodde att svaren på vissa framgick av mitt inlägg, men kanske inte.
Då beställer jag Gruber då…
Bästa Bröder i Kristus!!
Oerhört angelägen diskussion. Tack Henrik för en alltid mkt läsvärd blogg!! :) Inspirerande hög nivå!!
Skriver själv just nu på en c-uppsats i religionshistoria om Kyrkan och Judendom (i ett post-vaticanum II-hänseeende). Relationen Israel-kristenheten känns mer och mer angelägen med tanke på den försvagade relation som tom upplevs inom frikyrkligheten. (har ju av tradition varit sk “israel-vänner”)
Utan tvekan har Kyrkan mkt att lära av de olika pro-judiska gruppernas teologiska landvinningar. (ställer mig här dock mkt tveksam till hedna troende gruppers läror som tex de som torgförs av “MSF”) Rikedomen i den judiska läran är enorm. Dess liturgi är precis som Kyrkans i Rom, himmelsk. Dess praxis ska leda dig i en närmare relation till Den Ende Levande Guden. Israel kommer alltid ha en helt central roll. Nu talar jag de facto om det fysiska Israel…Vilket det verkar finnas en kollektiv “allmän-kristen” rädsla att göra.
Följer med största intresse arbetet bland “jews for jesus” (protestanter) samt det arbete som “hebrew catholics” bedriver inom Katolska Kyrkan. Konvertiten och juden Kardinal Lustingers snara död, har ytterligare påminnt Kyrkan om den roll som Jakobs Hus måste få fortsätta att spela inom Petri Kyrka. Stötestenen är onekligen den roll som staten Israel måste få spela samt Kyrkans 2000-åriga Inkarnationslära. (i det sistnämda fallet så är detta i relation till de icke-troende judarna)
Det är tragisk nog många som inte vågar se det samband som finns mellan folket Israel och den fysiska staten Israels upprättelse. Dessa får naturligtvis problem. Förr eller senare. Många kyrkor har av rädsla för att inte utsätta våra djupt trängda palestinsk-kristna bröder för ytterligare livsfaror, valt att vara “politiskt neutrala” och i värsta fall tom rent anti-israeliska. Har detta hjälpt de kristna palestinierna?? Knappast. Den enorma utflyttning ifrån Heliga Landet av de kristna, är ett levande bevis på motsatsen. Positiva förändringar börjar dock kunna skönjas när vår nya påve Benedict, börjat ta ton och direkt uppmana de muslimska ledarna att visa respekt för de troendes rätt till säkerhet samt uppmana de kristna att stanna i vår civilisations vagga.
shalom/andres chacòn
http://www.youtube.com/watch?v=UX5a9lSG0Rk
http://www.standwithus.com/pdfs/flyers/ChristiansPersecuted.pdf
Hej Andres och tack för din uppmuntrande kommentar och för länkarna. Kul att du också håller på att arbeta med de här frågorna. Jag ser paralleller med det du säger och vad Peter Hocken sa på ett par föredrag jag lyssnade på i höstas. (Har skrivit lite om det på: http://busy-being-born.blogspot.com/2007/09/epcra-konferens-i-uppsala-2.html) Kan du tipsa om någon katolsk litteratur i dessa frågor? Kanske får vi också se dig skriva ett inlägg om detta på Fides Catholica i framtiden? Det hade varit mycket intressant!
“Skammen och härligheten” är en fantastisk bok och underbart “inkluderande”. Underbart att Livets Ord ger ut den!! Den bästa boken jag läst i ämnet är kardinal Ratzingers bok “Many Religions-One covenant”.
http://www.amazon.com/Many-Religions-One-Covenant-Israel/dp/0898707536
Vidare följer här litteratur ifrån olika hebrew catholics, notera gärna kadinal Lustingers bok. Mkt läsvärd och stark som vittnebörd. Inte sällan som judiska konvertiter känner främlingskap när de blir “protestanter” eller går med i “jews for jesus”. Mkt av det liturgiska och gammaltestamentliga har blivit utbytt mot någon form av amerikansk evangelism. Oigenkännligt för många juda. Många konverterar sedermera till katolicismen.
http://www.hebrewcatholic.org/ahcstore.html?
http://www.salvationisfromthejews.com/aboutbook.html
Tack för din länk!! Ska läsas. :) Kommer under sommaren att skriva något både om ekumenik och vidare om Kyrkan och Israel. Angelägna hjärtefrågor. Fortsätt ditt viktiga och goda arbete bla på bloggen, Broder.
In Christo/andres
Henrik, du glömde en stor grupp under bristfälliga perspektiv, den som man kan kalla “två gudsfolks-teologin”. Det är den dominerande inom pingst, trosrörelse och andra karismatiska rörelser. Man anser att Gud har två gudsfolk, Israel och församlingen. Församlingen anses ha en eskatologisk framtid skild från Israel.
Jag är helt enig med dig Henrik, NT fördömer med rätta judaiserande, men det är NT´s kriterier på vad det innebär att “judaisera” som gäller och som vi i MFS rättar oss efter, inte kyrkans egen påhittade version av att judaisera.
Du vet ju att det bara finns ett exempel där ordet judaisera förekommer och det är när Paulus anklagar Petrus för att göra detta i Galaterbrevet. Petrus judaiserade när han gav signaler till ickejudarna att de måste bli judar för att ha bordsgemenskap och bli accepterade av de troende judarna.
I den åtskildnadsprocess mellan icke yeshuatroende judendom och den ur messiansk tro framväxande kristendomen, blev vissa saker och praktiker ansedda som judiska och andra godkändes som kristna. De som då praktiserade det som ansågs tillhöra enbart judarna (sabbat ren mat m m), blev stämplat som judaiserande. Men allt som är bra i kristendomen är ju judiskt. Var skulle det annars kommit från?
Jag tror inte att Gud hade planerat ett andligt knytkalas där hedningarna tog med sig det dom ansåg vara bra och judarna tog med en del av sitt. Tyvärr var det det som blev en verklighet med kristendomen efter Nicaea. Det är det som bland annat sunda bibliska föreningar som MFS försöker rätta till under högljudda protester från de konstantinska kyrkorna.
MFS är inte en judaiserande rörelse i ordets bibliska betydelse. Vi uppmanar nämligen inte till att man måste bli jude för att ha fullvärdig gemenskap med troende judar och ingå i gudsfolket Israel. Däremot är vi judaiserande med kyrkans obibliska definition av att judaisera, eftersom vi anser att Herrens högtider är de högtider som alla skall fira, alla som tror på Israels Gud och Hans Messias.
Jag uppfattar de avskilda Skrifterna som att Gud bara har ett folk, Israel, och Yeshuas utkallade är den pånyttfödda delen av detta folk. Det finns ett gudfruktigt sätt att leva och det är den kultur som Israels Gud gett sitt folk. Ickejuden har del i Israels förbund (Ef.2,plural) och dess löfte och får också ta del av Israels profetiska sätt att leva som kommer från himlen.
Juden har en kallelse och plikt att leva ett toráliv. Den inympade ickejuden inbjuds att ta del av detta, men har inte samma ansvar och det är färre bud som gäller för honom. Men det finns inget förbud att leva efter Guds bud.
MFS suddar alltså inte ut gränserna mellan jude och ickejude, vilket kyrkan gjort i alla tider och fortfarande gör, med vissa marginella undantag.
Med vänlig hälsning!
Stig Åke Gerdvall
Jag delar som sagt oron över att kristna allt för mycket pratar om det “andliga Israel” och sen vägrar ta i frågan om det fysiska Israel. “Politik är farligt.” Också osäker på om man blir “förbannad” över att jobba för en två-stats-lösning (som Henrik funderade kring). Oavsett hur goda ens intentioner är.
Är ändå helt övertygad om att Gud har en speciell plats för det palestinska folket och detta behöver inte alls inkränka på de Löften som judarna har fått om Landet, inkluderat Västbanken. (med alla sina heliga judiska platser). Att sen palestininerna redan fått ett land, gamla Transjordanien, nuvarande Jordaninen och att ingen vågar prata om detta…är en helt annan fråga…:)
Delar den vurm och föredömliga kärlek som MSF har för Jakobs Hus. Men precis som deras ebonitiska föregångare, så blir det sååååååå fel. Det är ingen slump att denna grupp tidigt i Den Odelade Kyrkans historia, blev heretikerförklarade av apostlarnas efterträdare, just pga deras oapostoliska Läror.
MSF:s vägran att tillbe Jesus som Gud är kanske MSF:s värsta villolära. Det blir sen nästan lite komiskt när icke-judar försöker vara mer judar än de mest rabbinska judar. Men till synvende och sist så hoppas jag i min bön att denna i grunden, innerliga kärlek och intresse för våra judiska Bröder, som MSF uppenbarligen hyser, kommer leda dem tillbaka till den Tro som våra judiska apostlar och dess smorda efterträdare alltid förkunnat.
I Den Treenige Gudens Namn/andres
Tack, SÅ, för din kommentar och välkommen till samtalet!
Lite kort bara:
Jag skrev lite om ett eller två folk i följande inlägg så jag säger inget mer om det nu.
Om betydelsen av ordet “judaisera” har vi lite olika tolkning. Läs gärna min syn på detta här: http://busy-being-born.blogspot.com/2007/10/betydelsen-av-judaisera.html
Slutligen en fråga, angående detta att inte radera ut skillnaderna mellan jude och ickejude: Tycker ni inte att det är en stor risk för att just detta blir konsekvensen av er lära om de tio stammarna? Vissa av er får uppenbarelser om att ni egentligen är av judisk börd och låter omskära sig, trots att ni delar uppfattningen att hednatroende inte ska omskäras fysiskt. För mig låter detta mycket märkligt och allvarligt.
Tacksam för svar.
Henrik, jag har läst din förståelse av ordet “judaisera”. Jag förstår mycket väl att både du och Dunn inte kan göra någon annan tolkning. Skulle du gå med på min tolkning, så skulle det kunna uppfattas som något av ett godkännande att anta vissa biblisk/judiska praktiker, de som alltsedan kyrkofäderna fördömts med anaheman, vilka du är med och uppehåller. I varje fall skulle det kraftigt minska möjligheten att fördöma det som en gång bestämts vara judiska markörer.
Läser man den aktuella texten, så blir den obegriplig med kyrkans förståelse av judaisera. Handlingen var ju att alla åt tillsammans ända tills några judar kom från Jerusalem.
(Vad jag vet förbjuder inte torán judar att äta med hedningar, inte heller att gå in i en hednings hus, det var den muntliga lagen som förbjöd detta.)
De andra judarna som kom åt för sig själva och Petrus anslöt sig till dem. Då sade Paulus: Varför tvingar du de troende hedningarna att judaisera. M a o, varför säger du genom ditt beteende att hedningarna måste bli judar för att vi judar skall kunna ha bordsgemenskap med dom.
Om judaisera skulle betyda att bara anta vissa judiska levnadssätt, sä hade det ju inte räckt me det. Den muntliga lagen säger väl inte att en jude kan äta tillsammans med den som firar sabbat eller andra biblisk/judiska handlingar. Nej! Man måste omskära sig och konvertera till den dåtida judendomen för att den muntliga lagen skulle bli tillfredställd.
Därför anser jag din tolkning av ordet “judaisera”, faller.
Tacksam för svar!
MVH
SÅ Gerdvall
Återkommer med svar på utplåning av skillnaden mellan jude och ickejude.
Ett tillägg! Hur kan Dunn dra slutsatsen att det inte handlar om att omskära sig, när texterna säger detta???
Hade det räckt för hedningarna att rädda sina liv under Esters dagar om de firat sabbat? :)
MVH
SÅ
- Ester 8:17 i Septuaginta innehåller frasen ”många av hedningarna blev omskurna och judaiserade av fruktan för judarna”.
- Josephus skriver om Metilius, som ”räddade sitt liv genom entreaties och löften om att judaisera och till och med att bli omskuren.” (Om det judiska kriget 2.17.10 §454)
- Hos Eusebius finner vi formuleringen ”förrän alla invånare i Shechem blev omskurna och judaiserade.” (Praeparatio Evangelica 9.22.5)
Dunn drar slutsatsen:
In each instance ’judaizing’ is obviously not the same as being circumcised: it denotes rather the range of possible degrees of assimilation to Jewish customs, with circumcision as the end-point of judaizing; but evidently one could ‘judaize’ without going the whole way (circumcision).
SÅ, tack för dina kommentarer. Jag ser fram emot vidare svar. Jag återkommer snarast med mitt svar.
P.S. “andligt knytkalas” – Kul formulering!
SÅ, det är en tråkig inställning att avfärda folk (och särskilt en så respekterad bibelforskare som Dunn) med inställningen att de inte kan komma fram till något annat. Men det godtyckliga bruket av akademisk forskning har jag ju sett dig använda tidigare. Om någon forskare kommit fram till något som passar dig så omfamnas det okritiskt, men om det är något som utmanar dina föreställningar kan det lätt avfärdas med tanken om att det inte är tillräckligt judiskt.
Historisk forskning bekräftar också tydligt bilden av att det inom det judiska samfundet fanns många olika sätt att förhålla sig till frågor om hednisk kultur, rituell renhet, måltidsregler, osv. Mose lag och den muntliga lagen efterlevdes som du vet inte i samma utsträckning av alla.
Till sist, jag förstår inte din sista kommentar. Källmaterialet visar väl att “judaisera” INTE är synomnymt med omskärelse. Om någon kan judaisera och till och med omskära sig, så kan väl någon annan judaisera UTAN att omskära sig?
Henrik, jag avfärdar varken Dunn eller någon annan “respekterad bibelforskare”, men jag har varit med ett tag och vet att det finns ramar och agendor som begränsar och styr bibelforskare, så tror jag det också är med Dunn just i detta fall.
Hur skulle det se ut om kristna teologer överger kyrkans definition av ordet “judaisera”? Då skulle kristna församlingar inte längre finna teologiskt stöd för att utesluta de som firar sabbat, vilket nyligen har skett. Den kristna kulturen har tyvärr uppehållits med maktmedel. Idag mest verbala, men tidigare mer handgripliga.
När det gäller Ester 8:17 så har jag anlitat språkhjälp och hebreiskan använder ett ord med de tre bokstäverna jod, hey, dalet och det står i verbformen hitpael (det enda exemplet) och betyder “låtsas vara judar”. Sista delen skall alltså förstås som: “… av fruktan för judarna låtsades många hedningar vara judar”.
I det tumult som blev då judarna fick försvara sig, fanns det av naturliga skäl varken tid eller möjlighet att lägga sig till med sabbatsfirande eller att omskära sig. Denna text kanske skall förstås som att de agerade eller klädde sig som judar för att undgå att dödas. Septuaginta lägger förmodligen in en egen förklaring i översättningen som man nog inte kan se från hebreiskan.
Henrik, sätt in kyrkans definition av “judaisera” i galaterbrevstexten. Hur menar du att det skall förstås?
Skulle det räckt med att ickejudarna antagit vissa judiska markörer för att judarna från Jakob skulle kunnat äta med dem?
Tacksam för svar.
MVH
SÅ
SÅ, jag återkommer gärna till min tolkning av Antiokia-incidenten i Gal 2, kanske i ett framtida inlägg. För tillfället nöjer jag mig med att konstatera att betydelsen av ordet “judaisera” utifrån källor relativt samtida till Galaterbrevet uppenbarligen inte är begränsad till full konversion/omskärelse, utan också används för mindre långtgående anpassningar till judisk livsstil. Med andra ord råder stor överensstämmelse mellan kyrkans generella bruk av ordet och dess ursprungliga betydelse.
Jag väntar ivrigt på ditt svar på frågan i kommentar 14.
På din fråga till mig om inte vi i MFS raderar ut skillnaden mellan jude och ickejude, så är det så att MFS undervisar att dessa skillnader SKALL upprätthållas. Frågan är vad som fordras för att radera ut skillnaden. Raderas skillnaden om man lyder det fjärde budet och helgar sabbaten?
Jag vet mycket väl att enligt kristen teologi anses denna skillnad äventyras genom att ickejudar tar till sig en del av det som kyrkan klassat som judiska markörer, men detta är en uppfattning som har mer med kyrkomöten att göra än med apostlarnas undervisning.
Eftersom det inte finns någon kristendom i NT, med den betydelse vi lägger in i ordet idag, så fanns det heller ingen kristen livsstil på apostlarnas tid. Skulle inte den kultur som kommer från himlen och som getts till Guds folk Israel, kunna utgöra ett alternativ även för ickejuden som tror på Israels Gud? Förvisso!
Jag är medveten om att den undervisning som Skriften ger om de två husen (Israel & Juda) från bland annat Hosea kapitel 1, och undervisningen om de “10 förlorade stammarna”, kan missbrukas och dras ut så att det blir extremt och osunt. Så har skett med s k Brittish israelism, men MFS förkunnar inte en osund eller extrem tvåhusteologi.
Vi tror att den upprättelseplan som Gud håller på med, är Israels upprättelse, inte kyrkans upprättelse. Gud har inte två folk, utan de hedningar som hörsammar de goda nyheterna om Riket ingår i Israels folk, utan att de måste omskära sig och bli judar. Jag tror att Gud ser de hedningar som blir frälsta som det förlorade huset i Israel. “..och så skall hela Israel bli frälst”, Rom. 11:25-26
Ingen människa kan avgöra om någon är en ättling till de förlorade stammarna, men idag kallar Gud många assimilerade judar som “förlorats” i den sekulära eller den kristna världen, att återta sina fäders tro. Detta sker idag utöver hela vår jord. Här gäller det att ha känsliga andliga sinnen, så man inte motarbetar det som Guds Ande håller på att göra.
Kom ihåg att det var en blandad folkhop från olika folk som drog ut tillsammans med Israels barn från Egypten och de stod alla vid Sinai och fick del av samma förbund. Möjligheten att bli en del av det omskurna Israel har alltid funnits alltsedan Mose dagar, men det har inte med frälsningen att göra.
Du frågar: “Vissa av er får uppenbarelser om att ni egentligen är av judisk börd och låter omskära sig, trots att ni delar uppfattningen att hednatroende inte ska omskäras fysiskt. För mig låter detta mycket märkligt och allvarligt.”
- Ja, det har skett i några få fall. På vilka grunde kan du säga att deras beslut är fel? Vi uppmuntrar inte till omskärelse genom vår förkunnelse. Däremot uppmuntrar vi alla som tror på Israels Gud att återta det som berövats dem genom den nya religion som växte fram under efterbiblisk tid. Inget i den sanna bibliska judendomen står i motsatsförhållande till tron på Yeshua Guds son, världens frälsare och Israels konung.
Den som vill läsa vår undervisning “Israels upprättelse” kan göra det här. Vi har inga hemligheter!
http://www.messianskaforeningen.se/se/underv/skb/israels_upprattelse.htm
Var välsignad!
SÅ
Henrik skriver: “SÅ, jag återkommer gärna till min tolkning av Antiokia-incidenten i Gal 2, kanske i ett framtida inlägg.”
- Varför avbryta vårt samtal nu? Varför inte enkelt sätta in din förståelse av “judaisera” i Gal. 2? Det kan väl inte vara så tidsödande att med egna ord skildra (med kyrkans förståelse) vad som Paulus menade. Det behövs väl inget långt inlägg för det. Jag klarade min version på 5 sekunder!
Ditt “konstaterande” att det “råder stor överensstämmelse mellan kyrkans generella bruk av ordet och dess ursprungliga betydelse” tappar all trovärdighet om du bara kan ref. till utombibliska skrifter som dessutom är översatta, men inte kan applicera det på bibeltexten.
Låt oss höra!
MVH
SÅ
SÅ, tack för ditt svar på min fråga.
Påståendet att det ”råder stor överensstämmelse mellan kyrkans generella bruk av ordet och dess ursprungliga betydelse” står fast. Jag förstår inte vad förlusten av trovärdighet består i. Utombibliska källor är självklara hjälpmedel för att hjälpa oss att förstå bibelns vokabulär bättre, även om varje term kräver sin egen diskussion.
Septuagintan (LXX) är ju heller ingen utombiblisk källa. Det är inte osannolikt att Paulus var bekant med det ÄLDRE bruket av ordet ”judaisera” i den grekiska versionen av Esters bok.
Även om LXX är en översättning (de övriga skrifterna är det inte vad jag vet) så är ju det helt betydelselöst. Vi talar här om betydelsen av ett grekiskt ord och de fyra exempel som vi omnämnt är alla grekiska (LXX, Paulus, Josefus, Eusebius). Invändningen om att skrifterna är översatta är därför ingen invändning.
Utifrån dessa exempel som uttrycks ovan anser jag det vara klarlagt att ”judaisera” är ett relativt begrepp som kan innebära olika nivåer av anpassning till judisk livsstil, där omskärelse är den mest långtgående ”judaiseringen”. Judaisera är dock ej synonymt med att omskära sig/bli jude.
Eftersom det var betydelsen av ordet ”judaisera” samtalet ursprungligen behandlade ville jag avgränsa mig till det. Tolkningen av Gal 2:14 hänger ihop med brevet som helhet och förståelsen av Apg 15, och lär leda till fler och fler frågor och diskussioner. Även om dessa är oerhört intressanta ville jag spara dem till ett tillfälle då jag för min del kan ge dem mer tid och mer kvalitativ genomgång.
I korthet tror jag dock följande om Paulus bruk av ordet i Gal 2:14:
- Judaisera innebär här anpassning till en viss typ av judiska måltidsregler.
- Apostlamötet som skildras i Apg 15 ligger här bakom oss och frågan om omskärelse av hedningar utgör ingen stridsfråga i förhållande till moderförsamlingen i Jerusalem, även om den kunde göra det i förhållande till andra judiska grupper. Varken Kefas/Petrus eller Jakob ansåg att hedningarna måste omskäras för att fullt ut upptas i gudsfolket. Detta är alltså inte frågan här.
- Det fanns inom judendomen en stor variation av iakttagelse av de rituella regler kring måltider som fanns i lagen och den muntliga lagen. Vissa tog sig stora friheter, andra stora noggrannheter.
- Här handlar det om att bröderna från Jakob kräver en mer rigorös lydnad av dessa måltidsregler än vad som hade praktiserats i Antiokia. I Paulus ögon undergräver det hedningarnas ställning som likvärdiga i Kristus.
- Petrus, som tidigare hade övergivit flera av de mest rigorösa reglerna (Paulus säger att han ”lever som en hedning”, vacklade vid detta tillfälle.
- Jag tolkar Paulus slutliga formulering i 2:14 som att hednatroende inte ska behöva leva upp till en viss standard av judisk livsstil, t.ex. vad det gäller måltidsregler, för att bli fullt accepterade, samt att i de fall då judiska måltidsregler omintetgör gemenskapen med de hednatroende, så måste dessa underordnas uppenbarelsen i Jesus Kristus.
Detta blir allt i denna fråga för denna gång. Om och när jag återkommer med ett inlägg som handlar om detta kan vi gärna samtala vidare och djupare. Oavsett om du delar min tolkning av Antiokiaincidenten eller ej, så kvarstår dock det faktum att ordet ”judaisera” också rymmer annat än omskärelse.
Med vänlig hälsning.
Tack Henrik för att du tog dig tid att svara.
Vi måste komma ihåg att vi behandlar ett uttryck som förekommer endast en gång i NT.
Om Paulus omfattade din tolkning av “judaisera”, så har jag svårt att förstå varför han tog i så hårt som han gjorde. Jag tror inte att de från “Jakob” skulle blivit nöjda om ickejudarna bara firade sabbat och andra judiska markörer, detta gjorde de förmodligen redan eftersom det inte fanns något alternativ.
Det var “evangeliets sanning” som stod på spel för Paulus, samma sanning som stod på spel i Apg. 15. Att bryta mot “evangeliets sanning” innebär definitivt mer än att anta vissa judiska levnadssätt. Evangeliets sanning är att den pånyttfödde hedningen inte behöver gå med i det omskurna Israel för att bli en fullvärdig medborgare i Israel.
Det var alltså, som du riktigt påpekade, samma problematik i Gal. 2 som i Apg. 15 och frågan är därför densamma: Måste ickejudar bli judar för att bli frälsta och accepterade av sina judiska bröder.
Jag är övertygad om att Paulus inte skulle “tagit i” som han gjorde, om det bara handlade om kyrkans definition av “judaisera”. Här går jag utanför kyrkans traditionella tolkning och jag är medveten om att du inte kan följa den.
MVH
SÅ
Vanner i Treenighetens Namn
Nastan kusligt att studera bade Gerdwalls och Enarssons osunt overromantiska syn pa hebreiskan, samt dess narmast fientliga hallning till den grekiska sprakvarlden som Paulus och majoriteten judar, hade ett HELT annat forhallande till an vad MSF verkar vilja erkanna.
Det blir svart att som kristen undga den narmast diaboliska syn pa allt Kyrkligt, som MSF standigt och stolt torgfor via sin hemsida och via dess olika bocker. Vill samtigt ge dem varm uppskattning for deras till synes uppriktiga karlek till Israel och det judiska. Viktigt att Kristi Kropp kritiskt granskar sig sjalva och ser var nagonstans vi har brustit. For nog har Kristi Kropp brustit i att igenkanna behovet av Jakobs Hus. Inte desto mindre tragiskt att MSF perverterar de Sanningar som for evigt blivit oss givna av apostlarna och av Kyrkans Heliga, genom alla tider.
Komist och an mer markligt hur MSF-eboniterna kan acceptera Katolska Kyrkans faststallande av Nya Testamentets kanon, nar man likt ett arianskt Jehovas Vittne, kastar bort alla de teologiska landvinngar som Kyrkan gjort under 2000 ar. Oerhort tacksam for Er nogranna analys av MSFs urgamla ebonit-heresier i den eminenta tidsskriften Keryx. Som sann kristolog och Inkarnationstroende katolik kan man bara tacka Gud for det arbete som denna blogg gor for att for att forsvara Den Kristna Trons grunder mot urgamla heresier. Den Onde saknar stundtals fantasi.
http://webshop.livetsord.se/asp/product.asp?from=1&idp=1915
Pax tecum-andres
Andres Lempira Chacon!
Vad är MSF?
Svar: Messianska foreningen.
http://www.messianskaforeningen.se
Andres Lempira Chacon! Då är det hedervärt om du använder en relevant benämning. Messianska Föreningen Shalom, förkortas MFS.
Da ber jag sa hemst mkt om ursakt, kare Petrus. Ett skriftligt misstag av mig, som uppenbarligen skapade upprordhet hos vissa….Beklagar min tarvlighet.
Andres Lempira Chacon!
Det är lugnt, alla har vi sluntat med tangenterna ;) (även om det är skillnad på en gång och varje) Det underlättar dock när saker benämns vid dess rätta namn. Men upprördhet det får du leta efter någon annanstans ;)
Hej alla :-)
Kan någon av er, på ett mindre avancerat sätt än det högtravande akademiska forskningsspråket, skriva om Apostlagärningarna? Jag håller på och kämpar mig igenom The New Jerome Biblical Commentary, och har lite svårt att begripa Acts of The Apostles av Dillon.
Och nu när jag ändå skriver, så passar jag på att fråga om vad ni tänker på Tempelrensningen! Jag håller på att skriva en uppsats om tempelrensingen, med ur ett teologiskt perspektiv, där fokusen är på den johanneiska framställningen. Jag jämför synoptikernas framställning med Johannes, sedan lägger jag fram hur man kan tolka tempelrensningen, ur Johannes, teologiskt idag. Liksom den judiska synen på Skriften, så tycker jag att texterna är levande, de skall tolkas i den kontext man läser dom. Som Barth sa en gång i tiden; Tolka texterna, med bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra! :-)