Wejryd, anabaptismen och äktenskapet

INTRO
Jag ska erkänna från början att det här inlägget inte kommer att handla så mycket om Wejryd och äktenskapsdebatten som om anabaptism. Däremot är det min övertygelse att det anabaptistiska perspektivet kan tolka den pågående debatten på ett lite annorlunda sätt, ett sätt som kan klargöra vad ’frikyrklighet’ är, hur ens uppfattning om församlingen även kan spegla vad kristen tro är, och hjälpa oss att återuppta en debatt som inte längre förs i Sverige.
 
I DN i söndags gick det att läsa följande uttalande av ärkebiskop Anders Wejryd i frågan kring ordet äktenskap i Svk:s vigselordning:
 
”Jag vill känna på det här ordentligt. Är det så att staten bestämmer att äktenskap, som betyder ett lagligt giltigt förbund, även omfattar par av samma kön tror jag att Svenska kyrkan är främmande för att ha en egen definition.”
 
Kan man analysera ett sådant uttalande i andra termer än traditionellt konservativa-liberala? Mitt förslag är att parametern folkkyrka-frikyrka är en intressant möjlighet, och den har ett viktigt ursprung i anabaptismen.
 
ANABAPTISM
Det som följer kanske blir en onödigt grundläggande introduktion för en del, men anabaptismens särdrag syns ändå tydligast i dess historiska ursprung. Vid sidan av de protestantiska folkkyrkorna och katolska kyrkan i reformationstiden har vi anabaptismen, på svenska (traditionellt) vederdöpare, eller omdöpare, efter det som man uppfattade som det mest typiska för rörelsen.
 
I kretsen runt reformatorn Zwingli i Zürich fanns ett antal personer, bl a Hans Denck, som hoppades mycket på att reformationen skulle innebära en återgång till nytestamentlig kristendom. Det handlade till stor del om församlingar som byggde på tro, frivillighet och lärjungaskap, i kontrast till kyrkans utformning sedan kejsar Konstantins tid. När Zwingli inte var beredd att gå så långt frigjorde sig den gruppen och bildade den första anabaptistiska församlingen.
 
Att på det sättet skilja på kyrka och stat blev ödesdigert för anabaptisterna. Zwingli tillsammans med Luther och Calvin, liksom den Katolska kyrkan uppfattade detta som en provokation och ett hot mot de nationers säkerhet där deras kyrkor fanns och använde sig av den sekulära makten för att om möjligt få bort de envisa anabaptister som inte vill ge upp sin nyvunna tro. De förföljdes och torterades, men överlevde.
 
Om den kristna tron bygger på nåd måste detta innebära frivillighet på något sätt, att välja Kristus eller inte, det var anabaptisternas bidrag och detta såg man inte hos vare sig den Katolska kyrkan eller reformatorerna. Luther, Zwingli och Calvin verkade anse den kristna tron för viktig för att släppa taget om alla de europeiska innevånare som fanns inom kyrkans räckhåll – det räckte med reformation, undervisning genom Ordet, så skulle man nog så småningom kunna närma sig NT. Luthers tvåregementslära t ex skulle fostra den gode samhällsmedborgaren och den gode kristne.
 
Men det förhållande som under reformationstiden innebar att en kyrka kunde förena sina intressen med staten och därigenom förfölja en annan kyrka kan lika gärna innebära att staten blir den starkare part som definierar den andre. Skiljandet av kyrka och stat är inte bara ett införande av religionsfrihet för medborgarna utan också yttrande- och handlingsfrihet för kyrkan.
 
WEJRYD
Kan ovan utläggning av begreppen folkkyrka-frikyrka vara användbara på Wejryds uttalande? Är det typiskt att en folkkyrklig företrädare låter staten definiera trons innehåll? Hur hanterar man som folkkyrka att alltmer förlora greppet om det folk som man har satts att förvalta? Kan det vara så att en kyrka som heter Svenska Kyrkan har blivit för mycket svensk och för lite kyrka?
 
I frikyrkligt/anabaptistiskt perspektiv är kyrkan, tillspetsat uttryckt, inte ett statens andliga serviceorgan för sina innevånare utan de troendes församling. Det innebär att det är de troende som definierar trons innehåll, där t ex Bibeln kan ges stort utrymme. Kyrkans identitet är en teologisk fråga, inte en nationell. Det innebär också att frikyrkans legitimitet i samhället inte beror av att dess tro eller verksamhet accepteras av alla utan av en demokrati som skyddar även sina minoriteter och tar hänsyn till avvikande åsikter.
 
Jag vet att jag har förenklat väldigt mycket ovan, främst av utrymmesskäl. Framför allt vill jag säga att jag inte vill peka ut Svk, som jag även ser mycket gott i. Men jag anser att den här debatten är viktig, och det är bara Svk i Sverige som har folkkyrkliga aspirationer.