I filmen Aposteln med Robert Duvall i huvudrollen som pingstpredikanten ”Sonny” finns många minnesvärda och rörande scener. I en av dem vill den brinnande, men inte helt stabile eller ortodoxe förkunnaren, lämna sitt tidigare misslyckade liv och tjänst bakom sig och med en ny identitet gå in i en ny tjänst för Herren. Han gör detta genom att döpa sig själv i en flod. Med upplyfta händer doppar han sig först en gång ”i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Han upprepar genast dopet ännu en gång, men nu ”i Jesu namn”. Predikanten Sonny gör därmed bruk av både den förhärskande traditionella trinitariska dopformeln och den enklare dopformel som praktiseras av en sidogren av den amerikanska pingströrelsen – Oneness Pentecostals. Kanske ville han vara helt försäkrad om att döpa sig rätt och provade bägge dopformlerna?
Den enklare dopformeln – i Jesu namn – har återigen givits aktualitet genom att tidningen Dagen nyligen rapporterade om förekomsten av en församling i Stockholm med relationer till den amerikanska Oneness-pentekostalismen. Utmärkande för denna rörelse är att de förnekar Treenighetsläran (en Gud – tre personer) och håller sig till en modalistisk gudssyn där Fadern, Sonen och Anden endast är uppenbarelseformer eller roller av samme person/Gud. Jesus förenar det högsta av dessa gudsuppenbarelser och är därmed det sannaste uttrycket för Gud. I enlighet med sin gudssyn och Apostlagärningarnas upprepade vittnesbörd döper de därför endast i Jesu namn. De flesta pingstvänner följer dock liksom andra kyrkor den dopformel som bygger på Jesu befallning i Matt 28:19 – dopet i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Naturligt nog följer också den så kallade messianismen, i Sverige representerad av Messianska Föreningen Shalom, den enklare formeln ”i Jesu namn” – dock med en annan utgångspunkt än Oneness Pentecostals. MFS förnekar treenighetsläran, men också Jesu sanna och eviga gudom. De representerar därmed inte någon modalistisk gudssyn, utan har mer gemensamt med ebionismen i fornkyrkan. De menar också att Matt 28:19 är ett senare tillägg till Matteusevangeliet, vilket förenklas av deras övertygelse att det ursprungligen skrevs på hebreiska eller arameiska och att den grekiska versionen (som ligger till grund för våra översättningar) är en förvanskad översättning.
Skillnaden mellan Matteus återgivning av vår Herres ord och Lukas återgivning av hur apostlarna döpte (Apg 2:38; 8:16; 10:48; 19:5) behöver dock inte vara oförenliga. Det finns flera sätt att bejaka Matt 28:19 som autentiskt och ändå försöka förstå varför Lukas skriver som han gör. För det första anser jag att man på goda grunder kan säga att Lukas inte försöker återge någon dopformel över huvud taget, utan att hans formuleringar handlar om något annat. De fyra aktuella texterna i Apostlagärningarna använder följande ordval (transkriberad grekiska/svensk översättning):
Apg 2:38: ”…epi toi onomati Jesou Kristou”/“i Jesu Kristi namn”
Apg 8:16: ”…eis to onoma tou kyriou Jesou”/“i Herren Jesu namn”
Apg 10:48: “…en toi onomati Jesou Kristou”/“i Jesu Kristi namn”
Apg 19:5: ”…eis to onoma tou kyriou Jesou”/“i Herren Jesu namn”
Prepositionernas variation (som inte kommer fram i den svenska översättningen), samt växlandet mellan “Jesu Kristi” och “Herren Jesu” ger fullgott stöd för slutsatsen att Lukas inte menar sig återge en bestämd formel. Detta blir ännu tydligare genom förståelsen av att de olika uttryck Lukas använder dels antyder att den döpte förflyttas in under Jesu herradöme och blir hans egendom (eis to onomata), dels att den troende i och med dopet åkallar Herren Jesus (epi toi onomati) som en trosbekännelse och för att få syndernas förlåtelse (jfr. Apg 22:16). Att Jesu namn på något sätt också nämndes över den döpte kan finna stöd i Jak 2:7 och 1 Kor 1:13-15.
Det är möjligt att dopliturgin till en början använde sig av varierande formler: enbart ”i Jesu Kristi namn” eller den trinitariska formel vi finner i Matt 28:19 och att dessa först efter ett tag formaliserades i enlighet med Herrens egen befallning. (Detta kan ju ha att göra med t.ex. en fördjupad förståelse av skillnaderna mellan det kristna dopet och Johannesdopet.) En sådan formalisering tycks i så fall ha skett mycket tidigt, eftersom den trinitariska formeln tycks vara allenarådande i det utombibliska textmaterialet.
Samtidigt finns det ingenting i Apostlagärningarna som utesluter att dopet verkligen utfördes i enlighet med en trinitarisk dopformel. Jag har redan visat att Lukas i första hand inte återger en dopformel. Utombibliskt material ger dessutom stöd för att ett dop utfört i enlighet med en trinitarisk dopformel också kan kallas dop i Jesu namn. Didaché (eller De tolv apostlarnas lära) är en skrift som sannolikt härrör från första århundradet och som beskriver ordningar i den tidiga kyrkan. Den säger:
”Vad dopet beträffar, så skall ni döpa så: Sedan ni först sagt allt detta, så döp i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn…” (7:1)
Lite senare står det:
”Ingen må äta eller dricka av er eukaristi utom de som blivit döpta i Herrens namn.” (8:5, att Herren här syftar på Jesus framgår av fortsättningen)
Vi finner alltså i Didaché en trinitarisk dopformel från före 100 e.Kr. Och författaren har inga problem med att, trots att detta uppenbarligen handlar om en fastställd liturgi, lite senare tala om samma dop med den förkortade formuleringen ”i Herrens namn”. Alltså behöver inte heller Matteus och Lukas tala om olika dopritualer.
Vissa teologer anser också att texten i Apg 19:1-7 till och med antyder att också Lukas har den trinitariska dopformeln i tankarna. Paulus möter här några lärjungar som inte hade hört talas om den helige Ande och frågar därför: ”In i vem/vad [vilket namn] blev ni då döpta?” Frågan skulle kunna antyda att Paulus förväntade sig att de borde ha hört talas om den helige Ande i samband med dopformeln.
C.K. Barrett skriver: ”Is it conceivable that Christian disciples should have said this? Is it conceivable that disciples of John the Baptist should have said it? Jesus had promised that the disciples would be baptized with the Holy Spirit (1:5; 11:16), and John had foretold this (Lk. 3:16), Readers of the OT must have been aware of the existance of the Spirit. […] One suggestion is that the words mean, ‘We did not at our baptism (John’s) hear whether there is a Holy Spirit – it spoke of nothing but repentance and forgiveness.’” (s. 287-288)
Det borde nu stå klart att Apostlagärningarnas skildring av dopen i den tidiga kyrkan inte står i motsats till Jesu missionsbefallning i Matt 28:19. Det kan till och med tyckas sannolikt att det är den trinitariska dopformeln som Jesus hade befallt som verkligen används i de dop Lukas refererar till även om han inte uttryckligen säger det. Den starka traditionen att endast använda denna formel har därför gott stöd. Historiskt kom denna formel tidigt att bli den självklara, även om man också hävdat att den innebörd man lägger i orden är viktigare än själva formeln. Katolska kyrkan har därför, om jag förstått saken rätt, till exempel godkänt dop som är i Jesu namn så länge de inte har en modalistisk innebörd och alltså förnekar Treenigheten.
Not 1: Oneness-pingstvänner förklarar skillnaden mellan Matt 28:19 och Apg med att den förra handlar om titlar, medan den senare handlar om Guds verkliga namn – Jesus.
Not 2: För utombibliska källor se också Justinus Martyrens Första Apologi 61:3, 10-13.
Litteratur:
Barrett, C.K., Acts: A Shorter Commentary (London: T & T Clark, 2002
Bruce, F.F., The Acts of the Apostles: Greek Text with Introduction and Commentary, 3rd ed. (Grand Rapids, MI: Eerdmans, 1990)
De apostoliska fäderna, övers. Olof Andrén (Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1958)
Dunn, James D.G., Baptism in the Holy Spirit (London: SCM Press, 1970)
Foakes-Jackson, F.J., The Acts of the Apostles, The Moffatt New Testament Commentary (London: Harper, 1931?)
Novum Testamentum Graece, Nestle-Aland, 27th ed.
Reed, D.A., ‘Oneness Pentecostalism’ i Stanley M. Burgess (red.) The New International Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements (Grand Rapids, MI: Zondervan, 2002)
Tack för en fin utlägning. Jag själv blev lite nyfiken på hur de olika syn ser ut, och hur Bibeln säger om det hela. Nyttig läsning!
Än en gång får vi ta del av en artikel av hög kvalitet. Man bara bockar och bugar!
Henrik, jag skulle kunna tillägga att MFS också ifrågasätter Matt.28:19 också med stöda av flera bibelforskares arbeten, som t ex Flusser och Kosmala.
http://www.godglorified.com/kosmala.htm
http://www.godglorified.com/matthew_2819.htm
Det starkaste argumentet mot att döpas i en triads namn är nog den judiska förståelsen av vad ett dop är. Att låta döpa sig är inte en ny uppfinning av Jesus, det är den överlåtelsehandling som var allmänt förekommande när man ville bli en lärjunge till en rabbi. Det praktiseras fortfarande inom judendomen. Till exempel så döper sig den blivande bruden till sin brudgum och man. Det är samma tanke bakom detta dop, även om dopet till Messias Yeshua ligger på ett annat plan.
Mycket käbbel och diskuterande om dop och nattvard hade kunnat undvikas om kyrkans fäder inte varit så högmodiga och antijudiska. Tyvärr så lyssnade inte Rom till Paulus starka förmaning i Rom.11 och man gör det fortfarande inte.
MVH
SÅ Gerdvall
Intressant att se hur MSF fortsätter med sina öppna heresier och 1700 villoläror. Att de sedan länge exkluderat sig ifrån Kristi Kropp blir allt mer uppenbart. Har personliga vänner som lämnat sina pingstförsamlingar, drabbats av ett snedvridet teologiskt högmod och förklarat alla kristna läror som grekisk hedendom, inkluderat Treenighetsläran och all Sakrament-Lära. MSF förnekar tom Yeshuas pre-existens. Att man vägrar be i Sonen Jesu Kristi Namn eller Andens Namn, är bara en rent logisk konskvens av sitt hårdhjärtade förnekande av Guds Heliga Treenighet. Ngt som skulle få juden Johannes eller juden Paulus att vända sig i graven…
Livets Ord (med Halldorf och Östanbäcks kloster) går Sannerligen i fronten när det gäller återkopplingarna till våra patristiska rötter och en större öppenhet mot de historiska Kyrkorna och det enorma bidrag de gett, genom deras Credo, Skriftkanon, Sakraments-Läran osv….TACK Gud för Livets Ord!! :)
Till syvende och sist handlar allt om missionbefallningen Matt 28:18, i relation till Joh 17. Hur ska ett trovärdigt vittnesbörd kunna ges till en sårad värld när vi kristna är så oenade? All meningsfull ekumenik handlar om att få våra protestanstiska Bröder att defeniera sig själva, då de ofta saknar en nedskriven Lära. (Lutheranerna och anglikanerna är på sätt och vis undantagna..) Målet för oss katoliker är solklart och har så alltid varit. Frågan är vart den djupt splittrade protstantiska familjen vill och är på väg?? Följer ekumeniken med spänning.
In Christo/andres
Tack för artikeln!
Tack Henrik för klargörandet om skillnaderna i dopsynen, viktigt, mycket bra skrivet
Ganska säker på att både MFS och Oneness pentecostals faktiskt har rätt i sitt dop i Jesu namn. Studerade detta för många år sedan när jag kom i kontakt med just Oneness rörelsen i USA.
I dessa studier fann jag även ”utombibliska” citat från tidiga dopförättningar som skedde i Jesu namn.
Vi gör ju allt annat i Jesu namn. Varför skulle inte dopet inkluderas i detta?
Det var intressant att läsa att RKK accepterar dopet i Jesu namn, om än med villkoret att den heliga kon; treenighetsläran inte slaktas i samband med dopet…
F.ö. tycker jag inte Andres Lempira Chacòn galla över MFS hör hemma i kommentarerna på en blogg som hävdar att man skall föra en ”seriös” debatt :-)
mvh
D
Tack till samtliga för kommentarer!
Daniel, MFS och Oneness Pentecostals förkastar en trinitarisk formel på olika grunder. De förra genom att förneka autenticiteten av Matt 28:19 och inte ta notis om den utombibliska traditionen, de senare genom en i min mening ganska ansträngd förklaring av varför Jesus befallde så som han gjorde. Här anser jag att MFS är betydligt mer konsekventa.
Vad jag förstår dominerar de trinitariska formlerna i det utombibliska materialet. Det vore förstås intressant att sätta sig in djupare i någon studie av detta. Sen visar mitt exempel från den mycket tidiga skriften ”Didache” att också texter som talar om dop ”i Jesu namn” faktiskt kan ta för givet att dopformeln ändå är trinitarisk.
Om man bejakar Matt 28:19 som autentiskt anser jag att det hela blir något av en icke-fråga. Är man tveksam till äktheten i detta Jesusord så överväger ändå det utombibliska textstödet för en trinitarisk formel.
Tack för din synpunkt om Andres inlägg. Jag kan hålla med om att det kunde ha formulerats bättre.