Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2010

Templet i Timna

”Ett evigt ingenmansland” är en passande beskrivning på ett område i Arabah, söder om Döda havet och 30 km norr om Elat. Platsen heter Timna och ligger vid korsvägen mellan två kontinenter (Asien och Afrika), gränsar till tre länder (Israel, Jordanien och Egypten) och är ett centrum för biblisk historia. Området är känt för dess uråldriga gruvdrift (man har hittat 3000 koppargruvor i området) och det kan ha varit härifrån som Salomo fick sin koppar, även om det idag inte finns några arkeologiska tecken på en hebreisk närvaro vid den tidpunkten.

Det finns mycket att nämna om denna ödsliga plats, men i den här artikeln kommer jag att begränsa mig till den tidsperiod då egyptierna bröt koppar, närmare bestämt Raamse epoken. Från sen bronsålder till tidig järnålder (1400–1200 f Kr) var Timna ockuperat av det faraoniska Egypten. Exploateringen av området skedde bl.a. med hjälp av de lokala stammarna som bestod av Midjaniterna och Amalekiterna. De flesta arkeologer och teologer tror att hebreerna var slavar i Egypten under den här perioden. Om så var fallet, kan man också antaga att även hebreer bröt koppar åt egyptierna i Timna. Ett sådant antagande får konsekvenser för de tidiga bibliska texternas historiska värde.

Under en noggrann genomförd översikt av Timnadalen 1966 lade arkeologerna märke till en svag kontur av en mur som tillhörde en konstruktion, byggd mot vad man idag populärt kallar Salomos pelare. Dessa enorma pelare, vackert formerade av långvarig erosion, ligger i den sydvästra delen av Timna, nästan i centrum av den antika gruvdriften. Byggnaden, som man hittade vid dessa pelare, visade sig ursprungligen vara ett Egyptiskt tempel där man tillbad den egyptiska gudinnan Hathor. Att man fann ett Egyptiskt tempel i Timna, där man tillbad Hathor, är egentligen inte så konstigt då Hathor bland annat var gruvdriftens gudinna. Ett annat intressant karaktärsdrag hos denna gudinna är att hon var en ko. Med hänsyn till den förmodade närvaron av hebreiska slavar under den där tiden vittnar detta om en koppling mellan Timna och 2 Moseboken.

I 2 Mos 32:2-4 kan vi notera att det hebreiska folket hade kunskap om att gjuta och forma en kalv utav guld (vilket kräver en ugn). Om man läser texten framstår Aron som en erfaren yrkesman i det här avseendet. Varifrån fick dom denna kunskap om inte från Timna då de som slavar bröt koppar åt Farao och smälte ner metallen för att skilja kopparen från stenen. Man kan än idag se tusenåriga gamla ugnar i Timna, vilket ger en aning om hur det var att slavarbeta under outhärdliga omständigheter.

Denna koppling mellan Timna och 2 Moseboken kan också förklara varför det var så lätt för det hebreiska folket att plötsligt börja dyrka en guldkalv istället för Herren. Man kan förundra sig över just detta fenomenet då Jahve tidigare hade gjort oerhörda under inför hebreernas åsyn och frigjort dem från det egyptiska oket. Gud hade gjort det solklart för hebreerna vem Han var, ändå var folket villiga att dyrka en guldkalv och proklamera: ”Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig ut ur Egyptens land” (32:4). Situationen illustrerar den synergism som plågade Israels religion under stora delar av den gammlatestamentliga perioden, vad en renodlad monotestisk tro hade att kämpa emot. Men guldkalven kan också associeras till Hathor. I själva verket kan det ha varit mycket naturligt för det nyligen befriade Israel att redan vid Sinaiberget sammanblanda denna egyptiska avgud med Herren och proklamera denna mix som sin gud i en pressad situation – om det stämmer att de hade slavat under Hathors skugga i flera hundra år.

Anledning till att det är en ”guldkalv ” och inte Hathor som nämns i 2 Mos 32, beror säkerligen på de problem som israliterna hade med synergistisk religionsutövning. 2 Mos 32 var menat att fungera som en varningstext mot sådant avguderi, eftersom det var naturligt för Israel att redan tidigt som nation tillbe Herren på ett sätt som inte vara acceptabelt enligt Mose lag. Men om Hathor också finns med i bakgrunden, kan det vittna om att Moseböckerna är äldre än babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kr. Timnatempel kan nämligen vara ett bevis på att dessa bibliska texter är mycket äldre än vad många bibelforskare anser att de är.

En tid efter det att de egyptiska aktiviteterna hade upphört i Timna (ca 1250 f Kr) återvände den lokala befolkning för ytterligare en period. Dessa människor måste ha varit midjaniterna eftersom det Egyptiska templet vid Salomos pelare blev omgjort till en midjanitisk helgedom. Midjaniterna hade vägrat acceptera den Egyptiska Hathor och hade därför rensat templet från dess avguderi genom att helt enkelt slänga ut de Egyptiska inventarierna, inklusive Hathor (vilket de förstörde ansiktet på), och staplat det bakom templet där arkeologerna fann det cirka 3800 år senare. Då vi fortfarande befinner oss på 1200-talet f Kr upptäcker vi här ännu en mycket intressant koppling till Moseböckerna.

Denna midjanitiska helgedom hade varit täckt av ett tält, eftersom man fann hålen efter tältpinnarna och en mängd röda och gula tyger. En annan upptäckt, vilket får anses vara den mest sensationella, var en kopparorm som troligen tillhörde midjaniterna. Denna kopparorm hittade man i helgedomens allra heligaste del (naos). Den var 12 cm lång med förgyllt huvud och två ögon och med en fint bearbetad kropp. Dessa två upptäckter får oss att tänka på tabernaklet i 2 Mos 25-31 och kopparormen i 4 Mos 21:4-9.

Det är möjligt att dessa midjaniter var kainéer (en midjanitisk klan eller stam) då de var de traditionella metallarbetarna i området. Moses svärfader Jetro var enligt 2 Mos 2:16-21; 3:1; 18:1 kallad ”prästen i Midjan” och ”midjaniten” i 4 Mos 10:29, men en ”kainéer” i Dom 1:16. Han var alltså en kainéer-midjanit, vars avkomlingar immigrerade till Juda öken, söder om Arad, dvs norr om Timna (Dom 1:6). Här finns ett märkligt sammanband eftersom Jetro var en präst (2 Mos 3:1) och Moses rådgivare (2 Mos 18:13-27).

Bibelforskning har försökt visa att den hebreiska religionen och gudssynen var starkt påverkad av kainéerna-midjaniterna på grund av tabernaklet i 2 Moseboken och kopparormen i 4 Moseboken. Det är inte svårt att komma fram till den slutsatsen med tanke på Timna Templet och Moses 40 år bland midjaniterna (2 Mos. 2:11-3:3) och Jetro som rådgivare till Mose. Men utifrån bibeltexterna är det svårt att styrka detta då det inte finns någon direkt antydan att Mose var påverkad av Jetro på detta vis. Tvärtom är det tydligt att Mose fick instruktionerna angående tabernaklet och kopparormen direkt från Gud.

Jetro hörde talas om vad Jahve hade gjort med Israel (2 Mos 18:1). Ryktet gjorde Jetro nyfiken så han besökte Mose, som berättade för honom allt som hade hänt Israel; då står det: ”Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel… Och Jetro sade: ‘Lovad vare Herren, som har räddat er ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, Herren, som har räddat folket undan egyptiernas hand! NU VET JAG ATT HERREN ÄR STÖRRE ÄN ALLA ANDRA GUDAR…'” (vv 9-11). Efter detta frambar Jetro offer åt Jahve och deltog i en helig måltid inför Gud (v 12). Jetro var tydligen starkt imponerad av vad som hade hänt och något nytt uppenbarades för honom, att Jahve var större än alla andra gudar.

Jetro begav sig tillbaka till sitt land i 2 Mos 18:27. Kort därefter tog Mose emot budorden och föreskrifter från Gud. Men tydligen stannade en av Jetros söner, Hobab, kvar med Mose och Israels folk (4 Mos 10:29-32), då de behövde honom som guide i öknen. Alltså måste Hobab ha varit vittne till allt det som uppenbarades för Mose och Israel, inklusive tabernaklet och kopparormen. Den dag då Hobab kom tillbaka till sitt folk (vilket var hans önskemål enligt v 30) hade han mycket att förtälja, speciellt om Jahves uppenbarelse i tabernaklet och hur Han räddad Israel med en kopparorm.

Teorin att den hebreiska tron var starkt påverkad av midjaniterna behöver inte vara den enda tolkningen av de arkeologiska fynd man har gjort i Timna templet. Det motsatta kan vara mer troligt – midjaniterna blev starkt påverkade av den hebreiska tron och när detta folk kom till Timnatrakten, för att återuppta sitt traditionella hantverk (metallarbete), gjorde de om det Egyptiska templet till en helgedom som var mer passande för en Gud som var större än alla andra gudar. Därför förstörde och slängde man ut Hathor (i enligt med det första och andra budordet, 2 Mos 20:3-4) och byggde ett tabernakel över helgedomen med ett ”allra heligaste” där man placerade en kopparorm för att kanske påminna dem om Guds frälsande kraft, dock inte samma orm som omtalas i 4 Moseboken (se 2 Kung 18:4).

Oavsett slutsats, blir Timna ett starkt vittnesbörd om att det finns en historisk bakgrund till Moseböckerna. Templet i Timna talar om för oss att dessa texterna är äldre än vad bibelforskningen ibland anser att de är.

Bibliografi:

Rothenberg, Beno; Timna, Valley of the Biblical Copper Mines. London, Great Britain, 1972.

John Bright, A History of Israel, tredje utgåvan. SCM Press Ltd, London, Great Britain, 1981.

International Standard Bible Encyclopedia, fully revised, red. Geoffrey W. Bromiley. W. B. Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids, Michigan, 1988.

För vidare läsning:

Rothenberg, Beno, The Egyptian Mining Temple at Timna, London Institute, 1988 (research in the 4e Arabah 1959-1984; v.1.)

Annonser

Read Full Post »