Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Per-Olof Hermansson’ Category

Utifrån evangelietexten för fjärde söndagen efter trettondedagen, Markus 4:35-41, vill jag göra en ordstudie om det hebreiska begreppet Guds fruktan, eller Gudsfruktan, eller mest korrekt: Fruktan för Gud. Vilket innehåll har detta begrepp?

Markus berättar om när Jesus och lärjungarna for över Genesarets sjö och det kom en häftig stormby. Jesus sov och lärjungarna väckte honom, och Jesus stillade stormen.

Stycket avslutas med att Jesus frågar lärjungarna: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” (τί δειλοί ἐστε; οὔπω ἔχετε πίστιν).  Då greps de av stor fruktan (καὶ ἐφοβήθησαν φόβον μέγαν), och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom”.

Dessa två yttranden är själva poängen i berättelsen.

Jesus och lärjungarna levde i en hebreisk/arameisk kontext. Deras begreppsapparat var judisk/hebreisk, även om de säkerligen kunde grekiska också, åtminstone till husbehov.

Men föreställningsvärlden var hebreisk.

När Markus säger att Jesus frågade varför de är rädda och inte har någon tro, för att strax därefter byta verb till ἐφοβήθησαν φόβον μέγαν (de fruktade en stor fruktan), så antyder han att lärjungarna, som  först var rädda, utan tro,  sedan anade att Jesus var något mer än enbart en människa, och då fick de en Gudsfruktan för honom.

Kopplingen mellan Jesu undergörande förmåga och skapandet av tro och Gudsfruktan finns tydligt på många ställen NT. (men det ligger utanför denna ordstudie.)

Verbet (φοβέω) förekommer 92 gånger i NT, och substantivet (φόβος) förekommer 44 gånger.

13 gånger används verbet med direkt koppling mot Gud, Herren, Jesus, Namnet ,  Lk 1:50; 18:2, 4; Ac 10:2, 22, 35; 13:16, 26; Col 3:22; 1 Pt 2:17; Rv 11:18; 14:7; 19:5. Ett exempel: Apostlg. 13:26 ”Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud”

11 gånger används substantivet med innebörd som motsvarar det hebreiska begreppet (Gudsfruktan).  Ac 9:31; Ro 3:18; 13:7; 2 Cor 7:1,  5:11; Eph 5:21; 6:5; Phil 2:12; 1 Pt 2:18; 3:2, 16

Ett exempel: Efes. 5:21 ”Underordna er varandra i Kristi fruktan”. (dvs fruktan för Kristus).

Kombinationen verb + substantiv förekommer ytterligare en gång, i Luk 2:9 ”Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.” (Men som vi skall se betyder inte det att de blev rädda!).

Vad betyder då, vad är innehållet i det hebreiska begreppet Guds fruktan: יראת יהוה.

Grundordet, någon form av substantiv eller verb baserat på ירא förekommer flera hundra gånger i GT. I flertalet fall används i Septuaginta någon form av  φοβέω och φόβος vid översättning till grekiskan.

I just denna konstruktform יראת יהוה förekommer det 20 gånger i GT, tillsammans med tetragrammaton eller med något  substantiv  som t.ex Gud eller Herren.

Bokstavligt står det ”Guds Fruktan”(jmf Kristi Fruktan), men betydelsen är att Gud är objekt och substantivet fruktan uttrycker handling eller en attityd mot objektet, inte en egenskap hos ägaren som Gud rent grammatiskt är.

En korrekt översättning blir Fruktan för Gud.

Det finns två grundbetydelser av verbet  ירא.

1. Att vara rädd och 2. Att ha/stå med vördnad, respekt inför någon.

Det är den andra betydelsen som gäller när GT och NT talar om Fruktan för Gud/Herren/Kristus etc.

För att få se mer av innebörden i ordet Fruktan kan vi studera några stället där ordet används i en parallellism med ett annat ord, som uttrycker något som står i samklang eller är synonymt med ‘fruktan’

I Ps 22:24 ordet i parallellt med att vi skall ära Gud.

I Ps 33:38 är det parallellt med att hoppas/vänta på Guds nåd: ”Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd.”

I Ps 102:16 är Guds Namn, och hans Härlighet parallellt objekt för fruktan. ”Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet”

På flera stället står det i konstruktion med Namnet t.ex i Nehemja ”O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn.”

I Jesaja 50:10 kopplas fruktan till att lyda, förtröstan och stödja sig på: ”Vem bland er fruktar HERREN och hör (=lyder) hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud.”

I Malaki kombineras fruktan för HERREN med att ära hans Namn: ” En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn.”

I Jesaja 25:3 står verbet ära i direkt parallellitet med frukta: ”Därför skall det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.”

I Psalm 112:1 står frukta i parallellitet med att ha en stor glädje: ”Halleluja! Salig är den människa som fruktar HERREN och har sin stora glädje i hans bud.”

I Psalm 115:11 Står frukta och förtrösta parallellt: ” Ni som fruktar HERREN, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.”

I 5 Moseboken 13.4 sägs: ”HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna (=lyda) till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till.” Vi kan se att frukta ställs samman med följa, lyda, tjäna, hålla fast vid.

Vi förstår att det som fruktas (vördas) är den Gudomliga närvaron (Namn), Guds Härlighet, Hans styrka, Hans underbara gärningar.

Vid några ställen står ordet i kombination med ett mänskligt objekt, t.ex våra föräldrar, Moses, Budorden, Templet

I Psalm 103:13 används relationen mellan barn och en far som en bild för relationen mellan Gud och de som fruktar honoml ”Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.”

Det är knappast en relation präglad av rädsla och skräck, snarare en relation präglad av ömsint vördnad, och tillitsfull respekt, och hoppfull kärlek.

I 2 Krönikeboken 19:9 används Herrens fruktan adverbialt med två andra parallella begrepp uppriktigt(i tro, troget) och hängivet. ” — befallde han dem: Så skall ni göra i HERRENS fruktan, uppriktigt och med hängivet hjärta.”

I ordspråksboken står ödmjukhet och Herrens fruktan parallellt: ”Lön för ödmjukhet och HERRENS fruktan, är rikedom, ära och liv.”

Att frukta Gud är att respektfullt, vördnadsfullt, och ödmjukt förlita sig, stödja sig på, att hålla sig till, lyda, hoppas på och ära Honom.

Det är att ha en relation där man litar på den som är Stor, Mäktig och Stark, och att tro att Han är värd den respekt och vördnad man känner inför Honom.

PS
Adjektivet נורא kan man också titta på, t.ex. 1 Mosebok 28:17 Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig (נורא) är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.”

נורא betyder ofta ’förunderlig’, underbar, mäktig, ’aweinspiring’ vilket alla ger en dimension till att frukta Gud, vars gärningar är נוראים

Annonser

Read Full Post »