Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intellektualism’

För att knäcka dödläget här på bloggen, bryter jag lite mot en av de målsättningar vi satt upp för bloggens innehåll, nämligen att inläggen ska vara genomtänkta :-). Detta inlägg är skrivet i hast, och trixar med ett område jag definitivt inte behärskar (religionsfilosofi) så ni får ta det för vad det är…

Ulf Ekman har i ett utmärkt blogginlägg nyligen uppmärksammat att det verkar ha blivit poppis på vissa fronter att anklaga andra kristna för intellektualism. Jag vill bara skriva några rader om detta. Föraktet mot kunskap, rationalitet och viljan till att förstå, är förvisso inget nytt fenomen inom pingst-karismatisk kristendom. Hur många gånger under sin uppväxt i kyrkan har man inte hört orden: ’tänk inte så mycket, bara tro.’ Och till grund för sådana uppmaningar ligger naturligtvis axiomet att rationellt tänkande och tro är varandras absoluta motsatser. Att ’leva i tro’ har setts som en synonym till att alltid göra precis tvärtemot vad förståndet säger. I värsta fall har nästan själva beviset på att man är ’andlig’ och ’lever i tro’ gått ut på att man fattar en massa galna beslut; man åker på missionsresor utan att ha några pengar att betala resan med, man vägrar vaccinera sig när man reser till Indien, man försummar sin familj för att utföra något man upplever sig kallad till etc, etc; listan kan göras lång.

Likadant har det varit på teologins område: huruvida ens teologiska ståndpunkter håller vid en närmare granskning, ens hermeneutiska resonemang är sammanhängande eller ens exegetiska metoder är konsekventa eller inte, är frågor av underordnad betydelse. Tro och förstånd hålls åtskilda genom en avgrundsdjup dualism, som bottnar i en gnostisk dikotomi mellan andligt och materiellt. Gud är ’wholly other,’ existentiellt åtskild från den mänskliga sfären, som olja är skilt från vatten – oavsett hur mycket man skakar vinegretten sker ingen verklig blandning av elementen. Det fideistiska mottot credo quia absurdum (jag tror eftersom det är absurt), felaktigt tillskrivet kyrkofadern Tertullianus, verkar ibland ha upphöjts till andlig lag, och liknande deklarationer används i tid och otid till att avfärda alla försök till rationella diskussioner om trons innehåll.

Nu är det ju så att det kristna livet ÄR fyllt med spänningar av olika slag, som kommit till uttryck genom hela historien. Dels har vi spänningen mellan lära och liv. Å ena sidan betonar kristendomen trons innehåll; kristna tror inte bara i största allmänhet utan de tror något. Å andra sidan utgör kristendomen inte bara ett rationellt försanthållande av vissa dogmer och doktriner, utan det sanna kristna livet är ett liv i gemenskap med Gud. Sund kristen tro är lära och liv i samklang. Sann lära i förening med ett starkt andligt liv. Dels har vi också en spänning som relaterar till teologins uppbyggnad.  The Wesleyan Quadrilateral talar om fyra källor som kristen teologi bärs upp av: Skrift, Tradition, Förnuft och Erfarenhet. Olika kristna traditioner betonar olika delar mer än andra, men i varje sund teologisk tradition bör alla delar närvara, åtminstone i min mening.

Kristen reflektion som tex fullständigt förkastar förnuftets roll ser jag som mycket problematisk, av flera olika skäl, och det är därför förkastandet av ’kristen intellektualism’ bekymrar mig. Jag ska nämna ett skäl här, som kanske är det viktigaste.

Det man ofta inte tänker på i sådana här diskussioner är att ord som relevans och relation är reciproka begrepp, dvs de går åt båda hållen. Om A har en relation till B, så följer automatiskt att B har en relation till A. Om C saknar relevans för D, så saknar D, per definition, relevans för C. Därför, om man hävdar att våra upplevelser, våra känslor, vår rationella kapacitet, våra argument, vårt intellekt, eller i korthet vår mänsklighet inte på något sätt kan leda oss mot kunskap om Gud så har man samtidigt sagt att Gud är så transcendent – så existentiellt annorlunda – att hans existens, vilja och handlingar inte har någon relevans för våra liv. Och det, i alla fall för mig, känns som ett väldigt högt pris att betala för att kunna placera min egen teologiska reflektion utom räckhåll för rationell kritik.

Read Full Post »