Sedan påvens tal inför kardinalskollegiet den 22 dec har media överflödat av feta rubriker om hur påven har uttalat sig om homosexualitet. Nyfiken gick jag till den officiella website som publicerar Benedikt den XVI:s tal, där talet återfinns på tyska och italienska. Nedan är min preliminära översättning från tyskan – jag säger preliminär, eftersom jag inte hunnit försäkra mig om att varje idiom är korrekt översatt.
Citatet visar med all önskvärd tydlighet att journalister och bakom dem liggande lobbyister inte kunnat eller velat läsa innantill.
Några iakttagelser:
• Texten är en tiondel av påvens ganska långa tal och handlar ingalunda primärt om frågor kring familj och sexualitet.
• Påven uttrycker fr a en klassiskt kristen syn på äktenskapet och Guds skapelse av människan som man och kvinna, och angriper snarare könskonstruktivism och ett nedbrytande av äktenskapet i allmänhet än homosexualitet som sådan.
• Det finns varken något ord för eller ens någon tydlig anspelning på homosexualitet i texten, än mindre något angrepp på homosexuella personer, även om naturligtvis hävdandet av äktenskapet mellan man och kvinna som enda legitim samlevnadsform implicit innebär att utlevd homosexualitet inte är legitimt.
• Styckets sista mening sätter in sexualiteten i skapelsens sammanhang, inte som konsumtionsvara utan som en del av en gudomligt ordnad kärleksrelation, det senare en intressant och belysande läsning av ”Humanae Vitae”.
Med ovannämnda reservation för översättningens kvalitet återger jag härmed passagen in extenso:
”Eftersom tron på Skaparen är en väsentlig del av det kristna credot, kan och får inte Kyrkan nöja sig med att endast förmedla budskapet om frälsningen till de troende. Hon bär ansvar för skapelsen och måste också offentligt betona detta ansvar. Och hon måste då inte bara försvara jorden, vattnet och luften som skapelsens gåvor som tillhör alla. Hon måste också skydda människan mot förstörelsen av henne själv. En slags människans ekologi, rätt förstådd, behövs. Det är inte en föråldrad metafysik, när Kyrkan talar om människans natur som man och kvinna och uppmanar till respekt för denna skapelseordning. Det handlar i själva verket om tron på Skaparen och att lyssna till skapelsens språk, då nedvärderandet av detta skulle leda till människans självförstörelse och till förstörelse av Guds eget verk. Det som ofta utsägs och menas med begreppet ’gender’ resulterar i förlängningen i människans självemancipation från skapelsen och Skaparen. Människan agerar på egen hand och vill alltid endast själv bestämma om sitt eget. Men på så sätt lever hon sitt liv mot sanningen, lever mot Anden Skaparen. Regnskogarna förtjänar förvisso vårt skydd, men det gör inte i någon mindre utsträckning människan som skapelse, som sig bär ett budskap som inte står i motsats till vår frihet utan är dess förutsättning. Stora teologer under skolastiken har betecknat äktenskapet, den livslånga relationen mellan man och hustru, som ett skapelsesakrament, som Skaparen själv instiftat och Kristus sedan – utan att ändra på skapelsebudskapet – inlemmat i frälsningshistorien som ett sakrament i det nya förbundet. Till Kyrkans förkunnaruppgift hör vittnesbördet om Anden Skaparen i naturen som helhet, liksom i människans natur som Guds avbild. Utifrån detta perspektiv bör man ånyo läsa encyklikan ’Humanae Vitae’; för påven Paul VI handlade det i denna om att försvara kärleken gentemot sexualiteten som konsumtion, framtiden mot nutidens totalanspråk, och människans natur mot manipulation av den.”
Hela texten återfinns på http://www.vatican.va/holy_father/benedict_xvi/speeches/2008/december/documents/hf_ben-xvi_spe_20081222_curia-romana_ge.html
Anders Gerdmar
Teologiskt Forum 